masai mara med mamma och pappa - pt.4
torsdag 16 februari kl. 20.33
Foto



Lejon.





Hopp!




Elefant.




Smälter :')

Dik-dik utgör svannens minsta antilop med sina stabila 30-40 cm i mankhöjd.




Det var det för denna gång!
masai mara med mamma och pappa - pt.3
söndag 12 februari kl. 16.17
Foto



Gepard.


Ståtliga djur, de där geparderna.

Grant's gasell.

Elefant.



På detta ställe kunde en samtidigt se dryga 100 flodhästar!

Här ser ni lite mer av Mara River. Det är denna floden som gnuerna korsar under the great migration, deras vandring från Serengeti, Tanzania, till Masai Mara, Kenya. Nu är de flesta gnuer tillbaka i Serengeti, men när jag var i Masai Mara i september befann de sig på Kenyansk mark. Det var något av det häftigaste jag fått uppleva! Vi åkte förbi enorma slätter fyllda med betande gnuer. Så långt ögat kunde nå syntes svarta prickar, i form av gnuer, och totalt såg vi uppemot 500 000 stycken.


Flodhästbebisar vinner lätt pris för sin söthet.

Vi stötte även på en och annan krokodil.


Zebra.




Topi till vänster och giraff till höger.

Bebis-topi.

Vårtsvin.
bestiga berg och sånt
onsdag 8 februari kl. 21.29
Utflykter


Hej på er!
Som jag nämnt i ett tidigare inlägg besteg vi Mount Longonot för några helger sedan. Detta gjorde vi, precis som när vi vandrade på Ngong Hills, som förberedelse inför Mount Kenya som vi ska ta oss upp för imorgon (!!!!!!) och fem dagar framåt. På grund av trasig telefon och kameraproblem har jag fått bilderna nedan från fina Julia!

Vid foten av vulkanen precis i början av vandringen.

Steg ett var att ta sig upp för vulkanen.

Väl uppe möttes vi av en helt fantastisk utsikt över kratern. Så himla vackert och så himla häftigt!!

Jag och Julia <3

Sedan börjande vår vandring runt kratern.

Astid, Elmer och jag med den högsta toppen i bakgrunden.



Med sikte på toppen.

På många ställen var det riktigt brant, vilket gjorde detta till något av det fysiskt jobbigaste jag varit med om.


Äntligen uppe på toppen satte vi oss och åt en välbehövlig lunch samtidigt som vi blickade ut över den fantastiska utsikten och naturen.



Med mättade magar forstatte vi vandringen runt kratern. Vi insåg dock att vi skulle komma att stöta på ett öväntat hinder när vi såg röken övan. Vår guide ville dock envist att vi skulle fortsätta frammåt.

Vi närmade oss, men jag måste erkänna att uppgivenheten kom smygande när vi mötte flera andra vandrare som varit tvugna att vända på grund av lågorna.

Som tur var visade det sig inte vara riktigt så illa som vi fruktat så vi kunde ta oss igenom utan större problem.

Vi fortsatte sedan runt för att sedan gå ner igen. Väl nere var vi tröttare än någonsin men också starkare än någonsin för vi klarade det! Torkan gjorde det extrem dammigt under hela vandringen, vilket lede till att jag hemma på internatet tog en av de topp tre mest välbehövliga duscharna här under mina månader i Kenya.
Alltså hörrni detta var något av det häfitigaste jag gjort!! Nu är jag SÅ redo för Mt Kenya, hoppas bara att mitt knä kommer vara lika redo. Vi ses på andra sidan!