om att sätta guldkant på vardagen
torsdag 2 februari kl. 21.07
Vardag





Jag lutar mig tillbaka i skrivbordsstolen och tittar på min to-do-list som inte ryms på en ensam post-it-lapp, hur litet jag än skriver. I dessa stunder är det lätt att gräva ner sig i det och sucka över tillvaron. Drömma sig tillbaka och längta efter helgen som förhoppningsvis kan ge en lite ro i själen. Men vad jag tror är viktigt då är att faktiskt hitta på saker som sätter guldkant på vardagen och njuta av det en har nu. Klyshigt, men jag har insett vikten av att leva i nuet. Det är ingen idé att drömma sig bort för det är ändå det en har nu som betyder något och jag tycker att det ligger något fint i det.
Som här om dan, till exempel. Efter läxis mitt i pluggstressen tänkte jag och Ida gå ett varv runt basketplanen för att varva ner och andas ut. Det slutade med att vi spelade basket i regnet och hoppade i vattenpölar i stället. Under den mörka nairobihimlen, på viken nattens stjärnor ibland kikade fram mellan molnen, sprang vi barfota och skrattandes genom vattenpölarna, en efter en. Och just där och då fanns inget annat än just där och då.
Jag lutar mig tillbaka i skrivbordsstolen, men den här gången bestämmer jag mig för att ta en kvart av min pluggtid till att istället göra något som ger mig energi. Något som sätter guldkant på vardagen.