Jag har tänkt på mitt liv här och på hur mycket jag egentligen gjort bara den senaste veckan. Jag har vandrat på Ngong hills knoglika kullar, varav alla är högre än Kebnekaise. Jag har trängts i zebra för att äta frukost och samtidigt kolla på julkalendern. Jag har gjort några tappra försök till att öva på ackorden, som Simon lärt mig att spela på gitarr. Jag har slängt mitt matteblock i papperskorgen för att jag äntligen gjort klart alla matte nationella-prov och är äntligen klar med matte 3c. Jag har klippt av mitt hår. Jag har svettat ned min t-shirt när jag gjort försök till att springa några varv på Impala. Jag har blivit löjligt glad över att jag äntligen klarat göra volt på akrobatiken. Jag har sprungit runt som ett litet barn och lyckligt letat efter lapparna till skattjakten min secret santa lagt ut (<3). Jag tillbringat en onsdagskväll under inställd läxis (!!) med julfest med hela internatet och laddat upp med svensk (!!!) julmat så att det ska räcka hela julen. Jag har skrattat och glädjts åt de fina halvårets-nomineringar välförtjänta personer fått. Jag har slitit mitt hår och dividerat med mig själv hur jag ska klara kemiprovet på fredag. Jag har suttit runt ett bord på kvällis och tryckt i mig fler mangos än jag egentligen orkat. Jag har sagt godnatt till Ellen innan vi släckt lampan för att sova. Jag har haft långa konversationer och förundrats över hur fantastiska människor det finns. Jag har skrattat så att magen vikt sig. Jag har längtat efter alla fina människor i Sverige. Jag har legat raklång på marken och kollat på stjärnorna och månen. Jag har tänkt på mitt liv här och hur mycket jag får uppleva. Jag har insett att hur mycket hemlängtan jag än har ibland skulle inget annat ställe, i detta nu, vara lika bra för mig som här.

Jag har det så bra.