Att det redan bara är en vecka tills jag ska åka är helt sjukt. Fortfarande kan jag inte riktigt förstå att det händer på riktigt, att jag om sju ynka dagar tar mitt pick och pack och flyger ner till Kenya för att stanna där i tio månader. Känslorna just nu är blandade. Samtidigt som det känns som att jag ska spricka av längtan, lycka och förväntan känner jag mig helt lugn, hela grjen är så overklig på något sätt. På samma gång är det även en stress som gnanger inom mig. En stress över att hinna med allt jag vill innan jag ska åka och att lämna allt och alla jag har här hemma. 

 

Det känns konstigt att tänka att jag på en dag bara ska lämna mitt liv här hemma i Borås för att börja ett annat i ett helt främmande land. Visst, jag kommer ju tillbaka men hur förbereder en sig ens mentalt för något sånt? Kanske är det just därför jag har så svårt att förstå. Men vad vet jag.

 

Jag välkomnar dock alla dessa känslor med öppna armar för det känns på något sätt så himla bra. Så himla bra att jag ska åka till Nairobi.